Just nu
En tanke slog mig. Hur länge orkar man? Det är en återkommande tanke. Mina känslor skiftar med tiden. Om någon skulle fråga mig idag så hade jag sagt bara en behandling till innan IVF. Jag vill ha något att se fram emot där man aktivt jobbar mot att få en insättning.
Vi har sagt två till försök utan IVF och jag får väl se vad jag känner efter nästa omgång. Beroende på vad resultatet blir naturligtvis. Blir jag överstimulerad så lutar jag nog ännu mer mot IVF, men samtidigt måste jag ju ge dem en chans att ställa in dosen.
Just nu hatar jag den här dötiden. Tiden mellan behandlingar och ingenting. För det är så det känns. Det är bara en stor väntan på något man inte vet vad det blir.
skriven
Det är definitivt denna väntan som är värst, speciellt när man inte vet när eller om den någonsin tar slut! Man vill dock ha en plan, en så tillförlitlig plan som möjligt. Vilket också är svårt när kroppen fortsätter att spela en spratt! Hoppas att denna gång är "jackpottgången" för er!