Lunchprat

Jag sa faktiskt till en kollega att jag inte vill äta lunch med tjejerna eftersom det enda de pratar om är barn. Det ledde till en lunch där ingen pratade om något barnrelaterat! 
Jag förstår att det var en engångsföreteelse men det var ändå trevligt. Tänker ändå äta med grabbarna i fortsättningen för att slippa höra när de pratar om barn nästa lunch. 

Om vi någonsin får barn så tror inte jag att jag kommer bli barntokig. Med det så menar jag att jag kommer inte berätta för mina kollegor om hur man analyserar bajsblöjor, förlossninsskador (varför pratar man om detta på lunchen ?) osv. Jag tror jag kommer vara ganska privat för jag gillar inte omgivningen som den är nu, varför skulle jag delta i det senare? 

Nästa försök då. Jag sa till psykologen att vi tänker ha ett till försök i vår men att vi försöker att inte tänka så mycket på det nu. Inga bestämda datum eller så, utan bara vila. Hon menade på det att man får bättre effekt av vilan om man vet ett bestämt datum den tar slut. Jag kan förstå logiken i det. Så i mars ringer jag sahlgrenska för att komma igång med nästa FET. Vill ha insättning i juni så de får räkna baklänges från det. 

Jag ska till psykologen igen i februari men hon var fast besluten att jag inte skulle tvinga mig själv dit. Då skulle jag hellre boka om mötet. Känner jag mig själv rätt så kommer jag väl tvinga mig ändå, men samtidigt var det nog ganska skönt att prata med någon. Att få gråta en skvätt. Någon som vände på steken och sa att jag ska bry mig om mig själv, inte bry mig om vad omgivningen kommer tycka. 

Men ärligt talat, jag är inte en "kvinnlig" kvinna. Det kommer jag nog aldrig bli. Jag kommer nog alltid tyckt det är enklare att umgås med män. 
Kategori:

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: