Tankesnurra
Jag var på ett möte med en person och en tredje var sen dit. Medan vi väntade så pratade vi om familjer varpå kollegan frågar när jag skulle ha barn. Mer när det är dags i framtiden, kollegan (hävdar) menade inte att jag såg gravid ut. Jag började skälla ut personen i fråga när den tredje personen trillade in. Förklarade situationen med vad dennes lärling hade sagt och personen brister ut med "ja, det kan vara en känslig fråga. Speciellt om folk tjatat. Då säger man till slut att man inte kan få barn för att slippa frågorna. "
Jag satt där stum. Chockad över hur nära sanningen det var men hur lite de brydde sig. Jag förstår inte varför jag alltid hamnar i de situationerna. Vi gick raskt vidare. Men de märktes tydlig att de inte hade en aning om hur de precis sårat mig.
Igår insåg jag att det är FET nästa vecka. Kände ett uns av panik. Hur ska jag hinna med allt? Ska jag behöva jobba i helgen? En bekant ska besöka oss och jag har lovat bort gästrummet. Så helgen kommer bestå av jobb och folk hemma. Jag måste ta mig igenom allt. Jaga bara måste.
Vet inte hur jag gör med insättningen nästa vecka heller. Om jag ska vara sjuk i samband med den eller bara borta samma dag. Ångest.
skriven
Ja det där tjatet om när man skall skaffa barn kan knäcka den starkaste.
Jag har själv två vuxna barn och när jag nu träffar bekanta så är den första frågan hur många barnbarn jag har. Har inget intresse att diskutera missfall och svårigheter med en människa jag inte träffat på flera år. Svaret de har fått är att mina barn satsar på karriären och då får jag ofta höra hur tokigt det är för barn är underbara. Vad kan jag göra??????
Så det där tjatet följer en genom hela livet.
Tack för att du delar med dig av din resa och jag önskar dig lycka till. / Bettan