Bara bitter

Superduperbitterfitta är min catchphrase. Efter varje omgång med pergotime så har jag varit tvungen att äta Provera. Detta har tyvärr gjort mig ganska arg och sur över väldigt små saker. Brukar använda det ordet när saker och ting inte går som det ska helt enkelt. 
 
Är jag bitter då? 
Kan ni ge er tusan på! Jag vill inte ha pco. Jag vill ha en normal menscykel som majoriteten av fertila kvinnor! Jag vill kunna skaffa barn utan att ha en läkare tittar mig mellan benen och stoppar upp ultraljud. Även om vi nu har tagit steget till att vilja skaffa barn är det ändå jobbigt att blanda in massa främlingar i det hela. Det är lite skamfyllt att inte kunna få barn naturligt... 
 
Bitter på? 
Det finns många saker jag ogillar. Folk på familjeliv till exempel... Har sett en tjej där som är lite yngre än jag (hon är väl runt 22år), visst det är inget fel med det. Men när man inte har jobb, går på soc och pojkvännen har inget jobb, är det verkligen läge att skaffa barn då? När man dessutom erkänt på familjeliv att man är kär i sitt ex? Jag blir tokig på dessa människor!! Hittills har jag nöjt mig med att veta att denna människa inte haft råd att gå till en läkare, sen fick hon pengar till detta. Nu är hon tydligen gravid också. Varför ska dessa människor få lov att göra sina gener vidare? Vad sägs om en stabil ekonomisk tillvaro? Vara ihop med personen man älskar? Är det bara jag som ser detta som nödvändigt? 
 
Sommar
Sommar nu, på både gott och ont. Sommar vbetyder semester, alla mottagningar stänger. En remiss som ligger i limbo tills alla är tillbaka. Väntetid på tre månader. Suck. Hösten kan inte komma snabbt nog. 
1 Hannah :

skriven

Ojoj vad bitter man kan vara. Arbetsmarknaden är inte den bästa i dagens samhälle. Jag går själv som vikarie och blev gravid med menopur sprutor (har pco) och skulle aldrig nånsin väntat tills jag fått ett fast jobb för att skaffa barn. Prioriterar man pengarna rätt har man råd. Adios.

Svar: Fast, förmodligen så lär väl din man ha ett jobb och ni går inte på soc. Det är soc delen som stör mig.
Lilla jag

2 Line:

skriven

Hej! Usch jag vill inte heller ha hjälp för att bli gravid! Kroppen ska ju kunna själv... Hoppas hoppas på att bli gravid snart!

Svar: Ibland får man ta det dåliga med det bra. Ja, man kan inte bli gravid naturligt men det finns hjälp att få. Även om det är lite skamset i dagens samhälle.
Lilla jag

3 Ebbas man:

skriven

Alltså, den här "dessa människor"-grejen, nu förstår jag ju att det här handlar om att få skriva av sig lite bitterhet när livet är orättvist. Men. Jag tycker att samhället som det är idag går åt fel håll på en punkt - att alltför många hetsar upp varandra kring att man MÅSTE vara lyckad medelklassmänniska för att kunna vara en lämplig förälder. Man måste inte alls äga sin bostad för att vara en bra förälder. Man måste inte ha bil och skjutsa till träningen. Man måste inte alls vara högutbildad eller välavlönad för att vara en bra förälder. Och framförallt så måste man inte ens leva i ett stabilt parförhållande för att vara en bra förälder. Jag tror att väldigt många av dagens föräldrar har så mycket prestationshets och ångest kring detta att man missar att en stor andel hyfsat välanpassade människor som lever i samhället idag aldrig växt upp i sådana ideala förhållanden. Att du och jag inte skulle göra samma livsval som denna person som du stör dig på är väl uppenbart. Men exakt vad i detta är det som är så provocerande? Ebba och jag, i synnerhet Ebba, brukar bli illa berörda när vi hör eller läser om att barn far illa, alltså så illa så att socialen griper in eller värre, och tänka att "varför kunde inte vi fått vara föräldrar istället så hade detta barn haft det bättre". Men jag hoppas att gränsen för att vara en bra förälder inte går redan vid att göra dåliga karriärval. Själv skulle jag gärna se att samhället underlättade för unga att bli föräldrar tidigare, även om de till exempel fortfarande studerade eller saknade fast jobb.

Svar: Visst, jag förstår hur du tänker. Men samtidigt tror jag tyvärr att det är många par som "tror" att de är mentalt förberedda och skaffar barn fast de inte har den fysiska, ekonomiska, psykiska och alla andra sorters förutsättningar. Man kan vara en bra föräldrer om man bor i hyresrätt och tar bussen överallt. Det jag riktigt stör mig på är yngre par som lever på bidrag och bor i en etta eller tvåa som skaffar barn utan att ha råd för det egentligen. "samhället hjälper mig". Det finns många undersökningar som visar att barn födda i utanförskap riskerar att hamna där som vuxna. Alla har inte ambitionen att ta sig ur uttsatheten som de fötts in i.
Sen visst, livet förändras. Man kan bli arbetslös och ha småbarn, men just planera barn,försöka bli gravida och gå på utredning när man inte kan ta hand om sig själva, DET stör jag mig på!
Lilla jag

4 Anonym:

skriven

Exakt som du tänker jag. Men jag tänker det tyst. Till skillnad från dig som modigt vågar skriva det i din blogg.

Folk som hävdar att man inte behöver pengar för att bli en bra förälder kan ta en funderare på om deras soc-bidrag verkligen är det bästa vi kan göra med våra skattepengar. Personligen tycker jag att cancervård till barn, bra skolor och rimliga löner till sjuksköterskor är bättre. Och då vore det bra om alla ville skaffa ett jobb och försörja sina egna barn istället för att skaffa barn de inte kan försörja.

Tack för att du skriver. Skit i hatarna, du är modig!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: