Bara bitter

Superduperbitterfitta är min catchphrase. Efter varje omgång med pergotime så har jag varit tvungen att äta Provera. Detta har tyvärr gjort mig ganska arg och sur över väldigt små saker. Brukar använda det ordet när saker och ting inte går som det ska helt enkelt. 
 
Är jag bitter då? 
Kan ni ge er tusan på! Jag vill inte ha pco. Jag vill ha en normal menscykel som majoriteten av fertila kvinnor! Jag vill kunna skaffa barn utan att ha en läkare tittar mig mellan benen och stoppar upp ultraljud. Även om vi nu har tagit steget till att vilja skaffa barn är det ändå jobbigt att blanda in massa främlingar i det hela. Det är lite skamfyllt att inte kunna få barn naturligt... 
 
Bitter på? 
Det finns många saker jag ogillar. Folk på familjeliv till exempel... Har sett en tjej där som är lite yngre än jag (hon är väl runt 22år), visst det är inget fel med det. Men när man inte har jobb, går på soc och pojkvännen har inget jobb, är det verkligen läge att skaffa barn då? När man dessutom erkänt på familjeliv att man är kär i sitt ex? Jag blir tokig på dessa människor!! Hittills har jag nöjt mig med att veta att denna människa inte haft råd att gå till en läkare, sen fick hon pengar till detta. Nu är hon tydligen gravid också. Varför ska dessa människor få lov att göra sina gener vidare? Vad sägs om en stabil ekonomisk tillvaro? Vara ihop med personen man älskar? Är det bara jag som ser detta som nödvändigt? 
 
Sommar
Sommar nu, på både gott och ont. Sommar vbetyder semester, alla mottagningar stänger. En remiss som ligger i limbo tills alla är tillbaka. Väntetid på tre månader. Suck. Hösten kan inte komma snabbt nog.