Min teori
I februari hade jag störtblödningen som höll i sig i drygt fem veckor och det var ju samma sak där. Jag hade en för tjock slemhinna och någonstans var den tvungen att ta vägen. Den kan inte byggas på i det oändliga. Ibland måste den ut.
Jag hoppas allt håller sig lungt fram till augusti och start på behandlingen. Om det ny skulle komma en riktig blödning så får jag ju helt enkelt ringa dem och se vad jag ska göra. Sen är jag rädd att håller sig allt lungt och jag startar med Provera så kommer syndafloden. Men kommer verkligen allt hinna kommaut när msman kör igång med sprutor? Tänk om jag får stora ägg på bara ett par dagar?
Dosen gonal-f skrämmer mig 125IE. Det är mycket. Tänk om jag får typ trettio stora ägg på ett par dagar och sen visar det sig att alla är omogna? Min nedräkning till augusti fortsätter. En dag i taget.
skriven
Man tycker ju att kliniken borde veta vad de gör. Jag ska ju ta 225 enheter Goal-f så 125 låter lite i miona öron men så har ju du PCO också så det gör skillnad.
Fasen alltså att man ska känna sig så orlig för allt hela tiden i den här processen. Man kan bli tokig för mindre.