Känslor i kilovikt

I fredags var det ultraljud. Slemhinna på 7mm och återföring på torsdag. 
Det var överläkaren som gjorde ultraljudet och hon hade med sig en läkarkandidat. För min del så kan de ta alla kandidater, ställa på ett led och visa mina äggstockar. Det är bara lärorikt för dem och jag är så van nu med ultraljud att det inte känns så konstigt med massa läkare mellan benen. 

Det som förvånade både mig och mannen var att hon berättade att jag hade pcos. Första läkarbesöket för utredning (privat) blev jag idiotförklarad . Jag hade absolut inte pcos eftersom jag inte var tjock. Det var en gynekolog som sa det till mig och jag mådde lite dåligt. Han tyckte folk skulle sluta googla, jag hade bara pco. 

Jag har dock aldrig köpt den förklaringen. Jag har ingen mens, jag har problem med finnar och problem med hår. Så jag uppfyller tillräckligt med kriterier för pcos. Kändes skönt att få det bekräftat! 

Igår var det en dag för ofrivilligt barnlösa. Jag kände det nästan som ett hån. Att man lägger den dagen framför mors dag? Det känns löjligt på något sätt, som att man vill gnida in det ordentligt. Man kunde valt vilken annan dag som helst! 

Jag planerar att vara hemma torsdag och fredag för att ta det lite lungt. 

Återigen så vill jag skriva massor men det tar stop någonstans. Jag får inte ut känslorna på pappret. 
Kategori:

Vem är jag?

Jag vet inte riktigt vem jag är. Någonstans påvägen tappade jag bort en bit av mig själv. Hemma är jag nog ungefär den samma (tycker mannen) men på jobbet har jag blivit en riktig surkärring . 

Jag säger nej till det mesta och är bara riktigt bitter. Kollegorna tycker det är roligt med mitt humör och brukar fråga mig om jag är arg. Om jag mot förmodan inte är helt vresig frågar det hur det kommer sig att jag inte är det. 
Jag vill inte vara arg. Men på något sätt har jag tappat respekten mot många på jobbet. De säger klumpiga saker och ibland kan jag nästan förvånas över att folk klara av sig jobb när de knappt förstå sig på våra produkter. 

Jag vill inte vara arg. Jag vill vara den där glada tjejen som för ett år sedan. Innan vi började med ivf och all skit . Någonstans hoppas jag att mitt humör ska bli bättre som ruvare, men det är inte troligt sett till min historik. C

Jag har bestämt mig. Jag ska bli glad igen. Fake it till you make it, eller hur? 
Kategori:

Tankesnurra

Jag har så många tankar. Så mycket som händer i mitt liv, men det går inte att få ut i skrift. Klantiga människor som inte tänker på vad de säger och sen säger någon något som är värre. 

Jag var på ett möte med en person och en tredje var sen dit. Medan vi väntade så pratade vi om familjer varpå kollegan frågar när jag skulle ha barn. Mer när det är dags i framtiden, kollegan (hävdar)   menade inte att jag såg gravid ut. Jag började skälla ut personen i fråga när den tredje personen trillade in. Förklarade situationen med vad dennes lärling hade sagt och personen brister ut med "ja, det kan vara en känslig fråga. Speciellt om folk tjatat. Då säger man till slut att man inte kan få barn för att slippa frågorna. " 

Jag satt där stum. Chockad över hur nära sanningen det var men hur lite de brydde sig. Jag förstår inte varför jag alltid hamnar i de situationerna. Vi gick raskt vidare. Men de märktes tydlig att de inte hade en aning om hur de precis sårat mig. 

Igår insåg jag att det är FET nästa vecka. Kände ett uns av panik. Hur ska jag hinna med allt? Ska jag behöva jobba i helgen? En bekant ska besöka oss och jag har lovat bort gästrummet. Så helgen kommer bestå av jobb och folk hemma. Jag måste ta mig igenom allt. Jaga bara måste. 

Vet inte hur jag gör med insättningen nästa vecka heller. Om jag ska vara sjuk i samband med den eller bara borta samma dag. Ångest. 
Kategori: