Vi är igång

Nu är vi igång med syskonförsök. Planen är lagd och det är bara att släppa kontrollen. Detta är inget vi kan styra över utan det gäller bara ha tro till vetenskapen och ta all medicin enligt ordination.
Något som är nytt är dock att man inte längre behöver spraya med suprecur, glad att slippa det iallafall. Det är bara Provera, progynon och sedan Lutinus. 
Det var en ny läkare på sahlgrenska när jag var där för planering och ultraljud. Han bekräftade min pcos, det var ju dock helt väntat med tanke på att min kropp ännu inte fattat galoppen med menscykel. Just i detta nu är det drygt 60 dagar sedan sist. 
Tog lite blodprov också för att kolla att jag inte har någon infektion. En barnmorska kände igen mig, kändes läskigt. Men alla var trevliga som de alltid är. 
Förväntad insättning är V20.
Väntrummet är sig likt. 

Snart dags

Nästa vecka är det dags. Första besöket för syskonförsök. Jag är rädd. Alla mediciner, alla känslor och allt som är okänt. Kasta sig ut i en process där man känner till stegen men inte vad som händer efteråt. Inte kunna styra över något av stegen, utan bara följa instruktioner och hoppas på det bästa.

Nu vet jag vad jag har risk att missa om vi inte lyckas. Tänk om jag aldrig mer får uppleva spädbarnstiden? 
Det är bara försöka fortsätta på som vanligt i livet. Inget stannar bara för vi gör det här igen, allt snurrar på som vanligt.