Försvaret

Jag är ensam tjej på min avdelning på jobbet. Vi hade after work med en av de andra avdelningarna och de få tjejerna som jobbade där kunde inte följa med. Det finns några som är pappor på den andra avdelningen och ämnet gled liksom in på barn. Varje gång jag hamnar i en sån diskussion så försvarar jag alltid mig med "usch, vem vill ha en skrikande snorunge?". Det blir alltid så! Jag vill ha en skrikande, skrattade, bajsade liten snorunge! Men jag är rädd att säger jag något så kommer massa följdfrågor.

Dessutom körde jag bil och drack alkoholfritt och det slog mig flera gånger "tänk om de tror att jag är gravid" och då känns det som att man måste bre på lite extra hur jobbiga man tycker barn är.

Vi har åkt hemifrån över denna helgen och det är skönt att byta lite vyer ibland. Nu är det inte långt kvar till vår semester och vi ska åka och handla väskor och mer kläder för vår resa. Sen är det dags för en annan sorts resa fram och tillbaka till sjukhuset :) jag ser fram emot äggplocket!

En dag för oss

Det är väl bra med en dag för oss. Men jag känner att det är något konstigt över det. Många som säger att de är barnlösa som inte är det. Därför tycker jag att det tappar lite syftet.

Däremot såg jag filmen fettilitetsresa la ut och den är en bild av hur det är. Jag har inte insett det men man stänger av. När man genomgår behandling så gör man endast det man måste. Man jobbar och åker sedan hem. Orkar aldrig med något extra utan allt koncentreras på att ta sig genom dagen.

Som ni märker börjar mina inlägg bli glesa. Jag hoppas det är ett bra tecken. Jag tänker faktiskt på allt mindre. Jag är inte lika besatt av augusti. Det känns bra faktiskt. Klart jag ser fram emot augusti men eftersom allt känns bra känslomässigt så är jag inte lika besatt. Tiden går fortare än vad man tror. Snart är vi på vår resa och sedan är det dags att börja med mediciner.

Vi är där snabbare än vad man tror :)

Att träna eller inte

Just nu minns jag inte hur det kom sig. Men veckan innan äggplock så är det ett lopp i storstan på en mil. Jag har aldrig sprungit så långt tidigare utan på sin höjd fem kilometer, dock otränad. Så jag tyckte det skulle vara fantastiskt att ha det loppet som ett mål att träna inför.

Tills jag började googla...

Man får inte hålla på med långdistans träning eller konditionsträning uppe i en IVF. Efter äggplock är det okej sålänge man känner sig bra med allt kroppsligt. Men inte innan. Hittat förra olika källor som säger samma sak. Vilket är lite tråkigt... Visst, jag skulle kunna börja träna inför det ändå och inte springa loppet men om jag känner mig själv så blir det inte så. Jag är för lat helt enkelt.