Svårt att prata om

Jag har väldigt svårt att prata om graviditeten med folk på jobbet. Om någon tar upp ämnet med mig skojar jag mest bort det som om det knappt rör mig. "Äsch, ungen kommer väl mest äta, sova och skita första tiden ändå. Hur kul kan det vara?" 

Jag vill inte skämta bort det, men det är svårt att släppa skyddet jag haft i alla år. Att när någon pratar barn med mig bli helt ointresserad och skoja bort det. Folk måste ju tro att vårt lilla mirakel är oplanerad... För jag verkar ju knappt vilja ha barn. Eller så kanske det var min man som övertalade mig. 

Igår kom babyskyddet. Det står i det tilltänkta barnrummet nu. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta? För känslan är fortfarande att det inte kommer vara vårt. Vi kommer inte använda det där babyskyddet. Barnvagnen som kommer imorgon är inte heller till oss. Det är någon annans. Den bara står här. För det blir inget barn i februari. 

Mannen är så duktig och styr upp allt som ska göras. Som nu när vi snart köpt ny bil. Vi ska köpa tapeter till barnrummet. Vi ska göra om en del här hemma så vi får mer förvaring. Jag mest hänger på. Håller med. Men orkar inte driva någonting. För jag kan inte tro på att vi blir föräldrar nästa år. 

När sjunker det in? 
Kategori:

v23 (22+0)

Nu kallas fostret för barn och kan räddas om det skulle födas för tidigt! 
Veckorna rullar på men jag har fortfarande svårt att se oss som föräldrar nästa år. Men humöret är lite bättre nu, så kanske att jag börjar bli mer inställd på det. 

Magen för övrigt, är inte den stor?! Har gått upp 6kg änsålänge, kilona bara rullar på. 
Kategori:

Vem är jag?

Jag har väldigt svårt att identifiera mig själv numera. När jag tänker på att jag är gravid så går det liksom inte in. Jag är gravid fysiskt, men inte psykiskt. Jag är rädd att folk i väntrummet hos barnmorskan ska tro att jag fejkar. Att jag inte alls är gravid egentligen trots att jag sitter där med mage. 

Har väldigt svårt att se framtiden framför mig. Vad som händer i februari och hur våra liv kommer förändras. I helgen ska vi beställa barnvagn, men ska vi verkligen ha den?Jag menar, ska vi verkligen ha ett barn liggandes i den nästa år? Som är vårt? Jag förstår inte! 

Kanske borde boka tid med psykologen igen. Hon sa faktiskt att jag var välkommen som gravid också. Jag vill bli mamma, att vi ska bli föräldrar. Men jag får inte in det i skallen! Har svårt att planera rummet med tapeter och allt annat för det känns fortfarande inte som det kommer hända oss. 

Trots att busungen buffar i magen... Lilla vän, vilken konstig mamma du har.. 
Kategori: