Nästa vecka

Nästa vecka ringer jag sahlgrenska. Känns galet att det gått en månad sen vi fick minus. Jag tycker det känns som att det var ganska nyligen men tiden stannar inte av bara för att man sörjer. Den kanske till och med går fortare? 

Jag tänkte prova akupunktur inför nästa FET. Jag förstår att det är lite luddigt och har väl inga större förhoppningar men jag måste prova något. Akupunktur kan inte bota cancer, men jag tror definitivt att man blir avslappnad och får igång blodflödet i kroppen. Om man får en massage så är man ju helt röd om kroppen efteråt och lite vimmelkantig, så varför skulle akupunktur vara annorlunda? Det frigör nog endorfiner och endorfiner blir man ju glad av, så om inte annat minskar man nog stressen. Bara en sån sak! 

Planeringen av vårt bröllop går framåt, snart vet vi var festen blir av och efter det kan vi börja skicka inbjudningar! Tygprov är beställt och jag får nog snart beställa min klänning! Mäta vilken ringstorlek jag har och beställa ring också. Herregud vad jag har att göra, men roligt också. 
Kategori:

Lunchprat

Jag sa faktiskt till en kollega att jag inte vill äta lunch med tjejerna eftersom det enda de pratar om är barn. Det ledde till en lunch där ingen pratade om något barnrelaterat! 
Jag förstår att det var en engångsföreteelse men det var ändå trevligt. Tänker ändå äta med grabbarna i fortsättningen för att slippa höra när de pratar om barn nästa lunch. 

Om vi någonsin får barn så tror inte jag att jag kommer bli barntokig. Med det så menar jag att jag kommer inte berätta för mina kollegor om hur man analyserar bajsblöjor, förlossninsskador (varför pratar man om detta på lunchen ?) osv. Jag tror jag kommer vara ganska privat för jag gillar inte omgivningen som den är nu, varför skulle jag delta i det senare? 

Nästa försök då. Jag sa till psykologen att vi tänker ha ett till försök i vår men att vi försöker att inte tänka så mycket på det nu. Inga bestämda datum eller så, utan bara vila. Hon menade på det att man får bättre effekt av vilan om man vet ett bestämt datum den tar slut. Jag kan förstå logiken i det. Så i mars ringer jag sahlgrenska för att komma igång med nästa FET. Vill ha insättning i juni så de får räkna baklänges från det. 

Jag ska till psykologen igen i februari men hon var fast besluten att jag inte skulle tvinga mig själv dit. Då skulle jag hellre boka om mötet. Känner jag mig själv rätt så kommer jag väl tvinga mig ändå, men samtidigt var det nog ganska skönt att prata med någon. Att få gråta en skvätt. Någon som vände på steken och sa att jag ska bry mig om mig själv, inte bry mig om vad omgivningen kommer tycka. 

Men ärligt talat, jag är inte en "kvinnlig" kvinna. Det kommer jag nog aldrig bli. Jag kommer nog alltid tyckt det är enklare att umgås med män. 
Kategori:

Psykologen

Träffade psykologen igår och hon var förstående, kanske en gnutta flummig, men ibland behöver man väl prata om själen för det är något de flesta förstår.

Vi pratade om att jag inte behövde visa upp min starka glada utsida utan att jag faktiskt kan vara jag även om jag inte mår bra. Man kan vara sig själv och vara ledsen.

Jag ska öppna mig mer för mannen för han mår ju inte heller bra av att jag stänger inne allt och sen kommer allt på samma gång mellan massa tårar och snor, det är bättre att säga till direkt om det är något jag inte håller med om och om jag börjar må dåligt.

Jag ska hålla mig till de situationerna som jag mår minst dåligt av. Vilket i praktiken innebär att kanske inte sitta med kvinnorna på jobbet vid lunch eftersom de enda de pratar om är sina barn. Men jag ska inte heller aktivt hålla diskussioner med killarna om hur mycket vi inte gillar barn helller.

Myclet handlar nog om balans i vardagen.