Åren som gått

Första inlägget i denna bloggen skrevs i Juli 2013. Vi hade precis testat Pergotime i tre omgångar och ingen ägglossning hade skett varken på enkel, dubbel eller trippelkur. Jag var mest arg på livet och alla runt omkring som verkade föröka sig som kaniner. 
Nu i efterhand när jag läser inlägget så tycker jag att det är lite tonårsrevolt över det hela, jag har växt ganska mycket som person sedan vi påbörjade projektet "skaffa barn".
 
 
November 2013 fick vi komma på första besöket till Sahlgrenska. Jag var ganska naiv och trodde allt skulle lösa sig fort och lätt. Vi fick dock veta att mannens senaste spermaprov var ganska dåligt och vi fick rekomendationen att gå på IVF med en gång utan att prova enbart sprutorna. Chockade stammade vi fram att vi var inte där ännu, vi ville ge sprutorna en chans och en plan lades upp för det.
 
 
Dagen efter besöket blev jag uppsagd och jag såg hur alla planer för framtiden gick i spillror. Hur skulle vi ha råd med barn om jag inte hade ett jobb? Min man var dock världens bästa och ville absolut inte avbryta våra planer, vi skulle fortsätta som planerat!
 
 
I Januari 2014 fick vi avbryta vårt första sprutförsök eftersom jag svarat för bra på behandlingen. Det var inte ett ägg som ville växa utan många fler. Det kändes helt värdelöst att för första gången ha svarat för bra på behandlingen och att faktiskt vara så nära att få försöka bli gravid men inte få försöka.
 
 
I mars blev det vårt första IVF-försök. Jag trodde verkligen att vi skulle lyckas. Men när vi väl misslyckats var jag ändå hoppfull och tänkte att alla kan inte lyckas på första försöket. Det var bara otur att vi inte gjort det och att nästa skulle säkert lyckas! Tyvärr fick vi ju inget till frysen, men jag såg verkligen fram emot nästa IVF!
 
 
I september var det dags för vårt andra ivf-försök! Det blev dock inte alls som vi hade tänkt... Jag var väldigt besviken över att inte få någon återföring pga överstimulering. På något sätt kändes det som ett nederlag med totalfrys, men nu i efterhand så vet jag ju att det var tänkt så. Att det var här vårt barn faktiskt skapades.
 
 
Jag var väldigt förväntansfull inför första FET. Nu var det väl vår tur? Jag var ganska positiv och trodde definitivt att det skulle lyckas! Tyvärr blev det inte så. Jag hade problem att visa mina känslor samtidigt som mannen försökte vänta in mig och ville att jag skulle ta upp ämnet först. 
 
 
FET nr 2 inträffade direkt efter första vilket vi i efterhand nästan ångrar. Jag ville försöka igen så fort som möjligt men samtidigt var inte tiden rätt och mitt sinneslag var inte heller rätt. Allt gick för fort helt enkelt och jag hade inte riktigt sörjt klart vårt första FET. Just då kändes allt rätt, men hur smart var det egentligen att ruva över jul?
 
 
 Efter vårt minus den 30 Januari så bestämde vi oss för att inte försöka mer under 2016. Vi skulle ta en paus och bara koncentrera oss på oss. Ingen behandling, hormoner och nederlag utan bara leva för oss själva. 
Det gick bra ett tag, vi bestämde oss för att gifta oss och försökte sikta in oss på det. Tanken på ett nytt försök smög sig dock på och jag kunde inte släppa det. Jag ville försöka igen.
Vi bestämde oss att göra ett till försök innan sommarstängningen. Tillräckligt nära bröllopet för att inte synas och tillräckligt långt ifrån för att inte blöda under bröllopet. 
Jag bokade också tid hos en akupunktör för att prova på det eftersom Sahlgrenska inte ville göra någon ändring på medicinerna utan de hävdade bestämt att vi bara haft otur. 
Jobbmässigt var detta också en av de värsta perioderna eftersom jag var väldigt stressad över ett projekt som antingen skulle vara toppen eller botten. Fick jobba övertid och kunde inte sluta stressa och kvinnan som gjorde akupunkturen var lite orolig och menade att jag skulle ta det lite lugnt och definitivt inte viga en hel helg innan FET åt att jobba, men det var ju bara jobba på. 
 
 
Och nu är vi här! Snart Januari och i Februari kommer vår lille prins. Vilken resa det har varit! 

v31 (30+5)

 
Det kommer inget inlägg från mig på julafton, så ni får nöja er med detta. 
 
Under julledigheten ska vi dels ta en tur till Borås för att se hur man tar sig dit och även gå en kurs i profylax. Det är helt galet hur snabbt vi närmar oss beräknat datum! 
Kan tipsa om att Borås har informationsdagar då de går igenom hur allt går till hos dem; http://www.vgregion.se/sv/sas/Kliniker/Kvinnoklinik/Forlossningsenhet/Till-blivand-foraldrar-/
 
Detta blir nog ett av mina sista inlägg för iår (om inget oförutsätt händer under julen), men jag ska försöka snickra ihop en årsresumé. Denna blogg har ändå funnits i två och halvt år och mycket har hänt under den tiden!
 
Förresten har jag blivit sjukskriven på halvtid fram till förlossning pågrund av min rygg. Fick träffa en väldigt bra läkare som tog upp sjukskrivningen innan jag ens hunnit be om en. Ibland kan faktiskt läkare inom vården överraska och inte krångla! Återstår att se vad försäkringskassan säger. 

God jul! :)

V31 (30+0) - Liten olycka

Det hände en liten olycka igår i soffan. Jag läckte råmjölk! Innan har jag läckt lite när jag tagit på brösten och om mannen hållt om mig, men det har aldrig hänt "spontant". Låg helt enkelt i soffan och halvsov och när jag reste mig upp var det en fläck.. Mannen mest bara skrattade och konstaterade att det är sånt som händer samt att tyget i soffan kan tvättas.
 
Ska försöka sammanfatta läget lite. Det ÄR fortfarande helt ofattbart. Vi ska äntligen bli föräldrar och även om jag känner honom sparka och greja inne i magen så kan jag inte förstå det. Det ligger ett barn därinne. Vårt barn.
 
Barnrummet är inte klart ännu, det stressar mig lite. Men får vi bara ordning på lite förvaring så kan vi äntligen bli klara. Och det är inte hela världen om barnrummet inte blir klart för vi ska ändå ha vaggan inne i vårt sovrum till en början. Överlag är det lite som behöver göras här hemma, men jag hoppas jag får städmani när jag väl packat ihop från jobbet och går hemma.
 
På tal om jobbet så är det ett stressmoment just nu. Det finns saker bara jag kan göra och tyvärr har de valt att börja ett nytt projekt som jag ska göra klart innan jag går på ledighet i februari. Så jag måste göra massa jobb, sen väntas utbildning för övriga i hur det fungerar och sen vet jag att det kommer bli jobb efteråt för att finlira det hela. Jag är faktiskt inte säker på om jag kommer bli klar. Utöver detta projekt har jag fått ett annat projekt som jag ska göra, som dock andra kan ta över även om de gärna ser att jag gör det. Samtidigt som jag ska sköta alla mina vanliga arbetsuppgifter. Jag kan inte sitta ner och jobba för jag får ont i revbenen och jag kan inte stå upp och jobba för jag får ont i ryggen.
 
Min BM har sagt att jag ska försöka få igenom en sjukskrivning på halvtid. Imorgon är det dags att träffa läkare och jag hoppas att försäkringskassan sedan kan godkänna mitt intyg, man vet ju aldrig. De på jobbet vet inte och min arbetstid som jag har kvar kommer ju bli ännu mindre, suck...
 
Vi har bestämt oss för att föda i Borås om det är möjligt. Det är längre att åka till än Östra, men det verkar trevligare. Får se när det är dags var man får plats och om man hinner dit man vill.
 
Nu är det inte många dagar kvar till jul och alla julklappar är inhandlade. När julen är slut är det inte långt kvar. Väldigt spännande, men samtidigt skrämmande. Kommer allt gå bra? Kommer jag bli en bra mamma? Allt som hör där till....