Ung kvinna med pco som är ofrivilligt barnlös. Har provat pergotime som inte gav effekt. Gjort två ivf försök där den första slutade med minus och den andra frös de allt pga överstimulering. Äntligen gravid efter 3 FET!
Nu är det officiellt. Jag ruvar inte längre. Det blir inget barn i juli. Stängt av alla påminnelser om mediciner och förväntar mig att blöda om två dagar. Får ringa sahlgrenska och hoppas på nästa FET blir i februari. Vem vill vara höggravid mitt i sommaren? Nä, då är det ju bättre att försöka krocka med min födelsedag istället. Juste, jag fyller år om ett par dagar. Ännu ett år utan någon extra lycka. Ännu ett år som barnlös. Jag ska köpa mig en oförskämt dyr pryl men jag kan inte köpa något fören jag har firat och fått presenter. Så ingen råkar köpa det i present. Dagens ilandsproblem... Jag pratade med mannen igår. Att jag tyckte han verkade blasé över allt. Som vanligt är det jag som lägger fel värderingar i hans ord. Jag är så stressad utav allt att jag knappt pratar om det. Samtidigt som jag vill att han ska fråga mig om allt som jag blir arg över att han inte frågar och då vågar han inte fråga för jag är arg. En ond cirkel... När ska jag lära mig att öppna upp?
Oftast vill man att männen ska veta hur man mår. Men det är ju svårt. Jag och min man har kommit varandra väldigt nära under denna resan och pratar om allt. De är t ex mästare på att hålla tyst för att inte göra oss ledsna i onödan. Men vi känner ju tvärtom. Om de är ledsna så kan vi få vara starka en stund. Många styrkekramar
Svar:Jo, jag vet. Men det känns så jobbigt att vara den som tar upp ämnet. Det finns inget sätt det naturligt dyker upp till diskussion direkt. Men jag har kommit till större självinsikt att jag har några problem att jobba med i vårt förhållande. Om jag bara håller med i en diskussion jag egentligen tycker något annat i så måste jag ju säga det. Jag kan inte bara hoppas på att döda diskussionen och sen bli arg för att jag lägger helt fel värderingar i hand ord. Men jag ska bli bättre på det!
skriven
Så ledsen för din skull. :-/
Oftast vill man att männen ska veta hur man mår. Men det är ju svårt. Jag och min man har kommit varandra väldigt nära under denna resan och pratar om allt. De är t ex mästare på att hålla tyst för att inte göra oss ledsna i onödan. Men vi känner ju tvärtom. Om de är ledsna så kan vi få vara starka en stund.
Många styrkekramar