3 månader senare

Pendlar mellan 54-55kg beroende på hur mycket godis jag stoppat i mig dagen innan. 
Blir lite ledsen när jag ser att jag fortfarande ser gravid ut. Ser ju magen sticka ut i de flesta tröjorna trots att det är storleken större. Men samtidigt orkar jag inte träna så jag får väl skylla mig själv... Men det kan ske blir bättre nu i sommar? Äta bättre och röra på sig mer. 
Visst, kroppen ändrar sig efter en graviditet, men jag är ju bara drygt tre kilo från min startvikt och jag trodde nog aldrig att jag skulle ha en hängmage efter förlossningen. Tänkte att jag är ju ung, borde kunna gå tillbaka hyfsat i form? 

Såhär ser iallafall snittet ut. Varken bu eller bä. Ska tejpa till nästa år så får jag väl utvärdera det då. 
Kategori:

Undre åldersgräns

SKL har gått ut med rekommendationer kring befruktning av ensamstående kvinnor, toppen! 

MEN, i samma rekommendation önskar de höja sen undre åldersgränsen för IVF till 25år!

Jag känner mig kluven... Å ena sidan tycker jag inte en 18-åring är mogen nog för att genomgå IVF eller insemination. SKL anser även här att det är en mognadsfråga och det blir skevt att adoption har en gräns på 25 år men IVF får man göra när man är 18.
Men höja till 25 år är jag skeptisk till. Om den gränsen gällt när vi började så hade vi inte fått göra IVF fram tills sex månader sedan. 

Mer rimligt är väl att man ser till individens behov? Sätt gränsen till 20 år och en bedömning på individnivå. Om man kan sätta krav vid adoption så kan man väl sätta lite krav vid IVF tycker jag. 
Nu kanske jag låter kall och väldigt hemsk, men om man blir klassad som oförklarligt barnlös kanske man bara ska börja med lättare hjälp. Som t ex att hjälpa paren få koll på sin ägglossning och verkligen se om de har ägglossning med blodprov. 
Par som är runt 20 år men som har medicinska problem som inte kommer kunna få barn naturligt ska såklart få hjälp. 

Som sagt, jag är kluven. Jag tycker att 20 år även det är för ungt. Men jag var drygt 23 när vi började vår resa och jag kan inte påstå att jag kände mig för ung då. Snarare redo än aldrig förr! 
Vi hade varit ett par i drygt fyra år och hade båda heltidsjobb. Sånt tycker jag är viktigt även om det känns hemskt att neka någon som inte kan få barn naturligt pågrund av ekonomin. 

Samtidigt som man inte ska bli straffad för att man inte kan få barn är det ju viktigt att se till barnets bästa. Att personer som definitivt inte är lämpade att bli föräldrar blir oplanerat gravida och behåller trots dåliga situationer kan man tyvärr inte göra så mycket åt..

Så kort och gott, bra med åldersgräns men lite för hög tycker jag. Det är i och för sig bara rekommendationer som varje landsting sen bestämmer över om de ska införa eller ej. 

Källa:
http://skl.se/tjanster/press/nyheter/nyhetsarkiv2016/assisteradbefruktningforensamstaendekvinnor.9248.html
Kategori:

Amning och efterkontroll

Nu har den lilla pojken äntligen gått med på att somna så jag har tid att skriva. Det har hänt en del sen sist även om det kanske inte räknas som stora nyheter.
 
Efterkontrollen var värdelös. Barnmorskan var mer intresserad av att titta på pojken än att prata igenom allt med mig. Mina besvär (kan t ex inte riktigt känna mig kissenödig längre, kan gå en hel dag utan att kissa för jag känner inte av det) brydde hon sig inte om. 
Jag blev så paff att jag inte ens klarade av att säga hur besviken jag var på henne. Över att jag vid varje besök i slutet oroade mig för ett stort barn och hon inte tog oron på allvar. Jag sa specifikt att jag inte ville ha ett jättebarn på 5kg, alla undersökningar visade att han var större än normalt och jag låg över den översta kurvan i slutet. 
Är besviken på mig själv också över att jag litade på henne, men hon såg ut som hon hade varit med om allt! 
 
Som sagt blev jag så paff över hur lite hon verkade vara intresserad av mig så jag glömde helt enkelt bort allt. En halvtimme hade inte räckt åt att prata igenom allt på ändå. I slutändan fick jag ur mig ett par kommentarer på en enkät ang deras vård så förhoppningsvis inser de väl att jag var besviken....
 
När det gäller amning så verkar jag ha tur och otur. Jag har inte haft några problem med torsk, svamp eller sår. Däremot så har vi en hungrig bebis och vi har kört på med ersättning vid läggdags för han blir inte nöjd med mängden mjölk annars. Alla "experter" säger att ju mer amning desto mer mjölk, men jag orkar inte med en bebis som är uppe sent på kvällen/natten för att han inte kan somna utan den sista slurken. Så det går i en ond cirkel tyvärr.
Så mina bröstvårtor är bra men produktionen är desto sämre. 
 
Vi har också fått erfara barnakuten! Måste säga att vården när det gäller små barn är fantastisk (vad det verkar som). Efter en kväll och natt då han bara kräkts och inte fått i sig något så märkte vi något som såg ut som blod i blöjan och vi åkte in. Väl där så fick vi vätskeersättning till pojken och han slutade kräkas. Totalt var vi där i två timmar och det kändes som de prioriterade oss, vi fick ett eget rum direkt och när vi hållt på med vätskeersättningen ett tag kom en läkare och klämde på honom. Allt var normalt och vi fick åka hem! Efter det så kräktes han en gång dagen efter, men sen har han fått behålla all mat. 
Vet inte vad det var som ställde till det, men vi är glada att lägga det bakom oss och vi kan lita på vården när det gäller ett så litet barn. 
 
Mannen och jag har haft sex också (på mitt initiativ, haha). Det var obehagligt de första sekunderna men det gick snabbt över. Tyvärr är jag lite stor så han kände väl inte så mycket, så det är bara fortsätta med knipövningarna. Tycker det börjar gå bättre eftersom jag nästan kan knipa av strålen när jag kissar numera, haha. Har fortfarande ett par kilo kvar sen graviditeten och en degig mage, men 9 månader för att bära ett barn så behöver nog kroppen 9 månader att återställa sig.
 
Har ni förresten hört talas om diastas? Jag verkar ha det men förmodligen växer det ihop vad jag läst om det. Har det enbart ovanför magen och det är bara två fingrar i bredd så det är ganska litet ändå (3 cm drygt). Har inga direkta problem av det heller. Men magen putar ju ut och ser ju smågravid ut i alla kläder fortfarande. Jajja, sålänge min man inte klagar så får jag vara nöjd!
Ska skaffa gymkort när pojken börjar bli större också så jag kan bli av med allt fett.