En bekännelse

Efter vårt missfall så gjorde vi en till FET så fort som det gick. Bara sex dagar senare kom blödningen, eller om man ska säga mensen. Det var extremt tidigt och ingen visste riktigt varför. Men jag gick bestämt in för att få lutinus vid nästa FET.

I december gjorde vi ytterligare ett FET med lutinus som stöd på min begäran. Nu sitter jag här, gravid i V21 med en sprattlandes liten bebis i magen. Det har varit tufft på många sätt men nu är vi här igen. Väntar en frisk pojke i mitten av augusti. 

Jag har begärt att få planerat snitt och hoppas få igenom min remiss om ett par veckor. Denna lilla bebis ligger redan 5 dagar före sitt beräknade datum, precis som sin storebror, så det blir ingen liten bebis här, men det var ju väntat med tanke på vår historik. 

Med drygt tre månader kvar att jobba så hoppas jag på en lagom varm sommar och en lugn ledighet innan det är dags. Med tanke på corona så är min rädsla att min man inte får vara med på BB men det hinner ju ändras tills dess. Om inte annat kanske jag kan begära att han ska få stanna eller att han kanske till och med är vaccinerad då. Det är många frågetecken kvar men det börjar kännas lite bättre nu eftersom vi är halvvägs. Nu vill jag bara komma förbi v25 och därefter ha en levande bebis i augusti.