Bra dag!

Idag är en bra dag! Eller ja, dagen börjar gå mot sitt slut så det är väl lika bra att skriva i presens, haha. Idag var en bra dag.

Kaos på jobbet medans de mer "seniora" personerna på avdelningen inte var där. MEN! Jag och en annan mer "junio" kollega lyckades styra upp situationen och jag kände mig så himla stolt. Efter endast ett par veckor så kan jag rutinerna och systemen. Jag klarar mig faktiskt själv på avdelningen nästan, vilket är bra eftersom vi inte är så många.

En vecka kvar till fastanställning <3

Varje resa till/från jobbet sätter jag igång Spotify och sjunger för fulla muggar. Oftast samma låtar men med tanke på hur ofta det är så är det förvånande att jag inte blivit hes ännu!

Drygt två veckor till behandlingsstart med Provera!

Lyssnar mycket på musik

Under dessa dagar lyssnar jag mycket på musik. Dels för jag spelar själv, dels för jag spelar med andra och bara för det har betydelse. Mycket Disney när det finns tid.

http://open.spotify.com/track/579eDlIhaT8j0txv8H6aOS

"Your father was a loving man, a family through and through. What he got in him you got in you."
"Find out who you are and you'll find out what you need."

Letar väl efter alla underliggande betydelser i allt. Annars är det mycket klassisk musik eftersom det är det dom jag/vi spelar.

Tänkte jag kunde utveckla min tanke på IVF. Problemet är ju att det inte "bara" är fel på mig. Mannen har färre spermier. Med tanke på senaste provet rekommenderade de ju oss att ta IVF nästan direkt. Men eftersom det första provet var nästan medelmåttigt så ville vi vänta. Så det är två underliggande anledningar till varför vi går vidare till IVF så snabbt.

Just nu

Livet går på som vanligt. Trodde jag höll på att bli sjuk men nu verkar allt vara bättre.

En tanke slog mig. Hur länge orkar man? Det är en återkommande tanke. Mina känslor skiftar med tiden. Om någon skulle fråga mig idag så hade jag sagt bara en behandling till innan IVF. Jag vill ha något att se fram emot där man aktivt jobbar mot att få en insättning.

Vi har sagt två till försök utan IVF och jag får väl se vad jag känner efter nästa omgång. Beroende på vad resultatet blir naturligtvis. Blir jag överstimulerad så lutar jag nog ännu mer mot IVF, men samtidigt måste jag ju ge dem en chans att ställa in dosen.

Just nu hatar jag den här dötiden. Tiden mellan behandlingar och ingenting. För det är så det känns. Det är bara en stor väntan på något man inte vet vad det blir.