Äggplocket i detalj
Nu när allt har smält rent mentalt tänkte jag att jag kan gå igenom lite mer i detalj vad som hände i onsdags. Om inte annat för att komma ihåg det i framtiden!
Vi fick gå upp vid halv sex för att åka kollektivt in. Vi skulle vara där kl 7.30. Redan här hade jag svårt att sova eftersom jag var förväntansfull! Kom in till sjukhuset och fick sängen vid fönstret och bytte om till de snygga kläderna. I rummet fanns två andra par som också skulle göra äggplock. Jag var sist ut. En barnmorska bad mig gå på toaletten men jag klarar inte av att göra det när någon ber mig, så jag struntade i det. När det väl blev vår tur så fick jag först väga mig innan vi gick in i operationssalen. Alla presenterade sig och det kändes ganska trevligt ändå. Fick första sprutan Morfin och efter någon minut började det snurra till ordentligt. En del säger att man blir alldeles varm, men det kände inte jag. Med en värmedyna på magen fick jag också en mätare på fingret för puls och syre antar jag, och runt armen ett band för att mäta blodtrycket.
Sedan gjorde de rent och började. Morfin trodde jag skulle vara värre. Folk som mått dåligt av det och inte varit helt med. För mig var det yrsel men jag mådde inte dåligt och jag var hyfsat klar i huvudet även om jag hade svårt att fokusera med ögonen.
De tog ut ett par ägg tills läkaren tycker att de måste tömma blåsan. Det var väl lite pinsamt men jag kände inget och det var nog inte första eller sista gången de behövt göra det. Sen fortsatte de att plocka ägg. Under hela plockningen så bad jag inte om Morfin en enda gång. Vid ett tillfälle fick läkaren ta sats för att komma dit hon ville och fick göra det ett par gånger och då rynkade jag på näsan av smärta. Men allt som allt så var det sjuksköterskan som skötte Morfinet. Hon sprutade in efter eget behag. Fick höra av alla hur avslappnad och lugn jag var under tiden. Men jag hade på något sätt kommit till ro med situationen. Jag visste varför jag var där, det fanns inget jag kunde göra, så det var bara ligga där och tänka på annat.
När vi var klara kunde jag gå helt själv ber till rummet och hade inte så ont. Lite mensvärk bara. En vän till mig som gjort IVF sa att äggplocket är den värsta smärtan någonsin och jag tyckte inte alls det gjorde ont. De andra två I rummet hade det värre. Se kunde knappt ta sig tvärs över korridoren och fick recept på smärtstillande med sig hem.
Jag var pigg och nöjd efteråt och vi bestämde oss för att åka kollektivt hem trots att mannen sagt att han gärna betalar för taxi. Men med tanke på hur bra jag mådde tyckte jag vi kunde spara de pengarna. Eftersom det var mitt på dagen så hade bussarna som går fram till vår dörr slutat gå så vi var tvungna att gå en ganska lång bit hem i uppförsbacke. Vi tog även en omväg för att handla. Efter äggplocket gick vi seriöst till en affär och handlade mat, jag hör hur konstigt det låter. Sen gick vi hem och jag la mig i vår säng för att se på tv medan mannen jobbade klart. Efter ett par timmar tilltar smärtan och vid ett tillfälle fick jag borra ner huvudet i täcket och gråta lite. Det gjorde så ont! Kunde knappt ta mig ur sängen eller soffan som jag sedan la mig i. Det kändes som man hade en ballong av bly som tryckte neråt och vid ett par tillfällen svartnar det helt för ögonen. När vi skulle sova så vaknade jag flera gånger för när jag låg raklång kändes det som att jag inte kunde andas. Allt åkte liksom upp och tryckte på lungorna. Så första natten gick jag upp och kollade på tv klockan fem på morgonen. Då gick mannen upp och värmde en vetekudde innan han gick ner för att sova igen. De två första dagarna var de värsta. Man var öm och svullen. Kände att någon hade bökat omkring inombords. Hade ingen känsla för om man var hungrig eller behövde gå på toaletten, allt gjorde bara ont. När jag väl gick på toaletten och faktiskt kunde kissa, då funderade jag om det var skönt eller gjorde ont. Så uppsvälld var jag! Men som tur är så känner jag numera mina behov :)
Inatt var första natten jag kunde sova raklång nästan hela natten. Vaknade vid något tillfälle men somnade om igen. Det känns ironiskt att jag hade tecken på överstimulering fast vi bara fick ut tre ägg. Men om det blir en nästa gång ska jag be om smärtstillande med mig hem.
Om ett par dagar tror jag att jag mår som vanligt igen! Det går iallafall åt det hållet som tur är.
Vi fick gå upp vid halv sex för att åka kollektivt in. Vi skulle vara där kl 7.30. Redan här hade jag svårt att sova eftersom jag var förväntansfull! Kom in till sjukhuset och fick sängen vid fönstret och bytte om till de snygga kläderna. I rummet fanns två andra par som också skulle göra äggplock. Jag var sist ut. En barnmorska bad mig gå på toaletten men jag klarar inte av att göra det när någon ber mig, så jag struntade i det. När det väl blev vår tur så fick jag först väga mig innan vi gick in i operationssalen. Alla presenterade sig och det kändes ganska trevligt ändå. Fick första sprutan Morfin och efter någon minut började det snurra till ordentligt. En del säger att man blir alldeles varm, men det kände inte jag. Med en värmedyna på magen fick jag också en mätare på fingret för puls och syre antar jag, och runt armen ett band för att mäta blodtrycket.
Sedan gjorde de rent och började. Morfin trodde jag skulle vara värre. Folk som mått dåligt av det och inte varit helt med. För mig var det yrsel men jag mådde inte dåligt och jag var hyfsat klar i huvudet även om jag hade svårt att fokusera med ögonen.
De tog ut ett par ägg tills läkaren tycker att de måste tömma blåsan. Det var väl lite pinsamt men jag kände inget och det var nog inte första eller sista gången de behövt göra det. Sen fortsatte de att plocka ägg. Under hela plockningen så bad jag inte om Morfin en enda gång. Vid ett tillfälle fick läkaren ta sats för att komma dit hon ville och fick göra det ett par gånger och då rynkade jag på näsan av smärta. Men allt som allt så var det sjuksköterskan som skötte Morfinet. Hon sprutade in efter eget behag. Fick höra av alla hur avslappnad och lugn jag var under tiden. Men jag hade på något sätt kommit till ro med situationen. Jag visste varför jag var där, det fanns inget jag kunde göra, så det var bara ligga där och tänka på annat.
När vi var klara kunde jag gå helt själv ber till rummet och hade inte så ont. Lite mensvärk bara. En vän till mig som gjort IVF sa att äggplocket är den värsta smärtan någonsin och jag tyckte inte alls det gjorde ont. De andra två I rummet hade det värre. Se kunde knappt ta sig tvärs över korridoren och fick recept på smärtstillande med sig hem.
Jag var pigg och nöjd efteråt och vi bestämde oss för att åka kollektivt hem trots att mannen sagt att han gärna betalar för taxi. Men med tanke på hur bra jag mådde tyckte jag vi kunde spara de pengarna. Eftersom det var mitt på dagen så hade bussarna som går fram till vår dörr slutat gå så vi var tvungna att gå en ganska lång bit hem i uppförsbacke. Vi tog även en omväg för att handla. Efter äggplocket gick vi seriöst till en affär och handlade mat, jag hör hur konstigt det låter. Sen gick vi hem och jag la mig i vår säng för att se på tv medan mannen jobbade klart. Efter ett par timmar tilltar smärtan och vid ett tillfälle fick jag borra ner huvudet i täcket och gråta lite. Det gjorde så ont! Kunde knappt ta mig ur sängen eller soffan som jag sedan la mig i. Det kändes som man hade en ballong av bly som tryckte neråt och vid ett par tillfällen svartnar det helt för ögonen. När vi skulle sova så vaknade jag flera gånger för när jag låg raklång kändes det som att jag inte kunde andas. Allt åkte liksom upp och tryckte på lungorna. Så första natten gick jag upp och kollade på tv klockan fem på morgonen. Då gick mannen upp och värmde en vetekudde innan han gick ner för att sova igen. De två första dagarna var de värsta. Man var öm och svullen. Kände att någon hade bökat omkring inombords. Hade ingen känsla för om man var hungrig eller behövde gå på toaletten, allt gjorde bara ont. När jag väl gick på toaletten och faktiskt kunde kissa, då funderade jag om det var skönt eller gjorde ont. Så uppsvälld var jag! Men som tur är så känner jag numera mina behov :)
Inatt var första natten jag kunde sova raklång nästan hela natten. Vaknade vid något tillfälle men somnade om igen. Det känns ironiskt att jag hade tecken på överstimulering fast vi bara fick ut tre ägg. Men om det blir en nästa gång ska jag be om smärtstillande med mig hem.
Om ett par dagar tror jag att jag mår som vanligt igen! Det går iallafall åt det hållet som tur är.
skriven
Jag har heller aldrig haft speciellt ont under/efter äggplock och tycker det är helt ok. Första gången var jag dock jätterädd eftersom jag inte visste vad som väntade (är controlfreak)
Det jag märkt är att ju färre ägg desto lindrigare äggplock. Jag hade lätt kunnat handla efter mitt förra äggplock också, men nu när det blev fler ägg gjorde det mer ont. Sköterskan sa att det beror på att det blir fler stick och att läkaren rumsterar om lite mer.
Massa pepp nu!