Jag är okej
Det är jobbigt att ha alla flytningar och att äggstockarna ömmar när jag vet att vi inte kommer försöka, men jag klarar det. Jag är stark.
Liten resumé av vad som gjorts
Dag 1-8: 50IE
Dag 9-12: 75IE
Dag 13: 50IE
Dag 14: ultraljud, överstimulerad.
Vänster äggstock två ägg. Ett på 13mm och ett på 14mm. Höger äggstock flera stycken mindre som var på gång. Hon mätte dem aldrig eftersom vi ändå skulle avbryta.
De vill bara ha ett ägg. Ett enda. Inte två. Jag förstår inte hur i all världen det ska gå till. Jag hade mycket gott och väl kunnat försöka på två ägg, det gör ju inget.
De frågade mig om jag ville göra om till IVF. Tackade nej. Det var ju första gången vi provade så det känns onödigt. Nästa gång kanske vi kan få ordning på dosen. Läkaren var vänlig och förväntade sig nästan att jag skulle bryta ihop. Jag tog ett djupt andetag och gjorde inte det. Jag var stark.
Fick prata med en barnmorska som hade världens bästa dag. Hon var glad och skrattade medan jag satt där mest och tyckte att det här var ju inte alls roligt. Hon skrattade inte åt min situation utan var mest allmänt glad men jag blev bara arg. Vilket jag kanske behövde.
Jag bröt ihop på parkeringen. Grät tills min parkeringstid gick ut och åkte hem.
På kvällen kom mannen och jag överens om att vi ger det ett försök till. Då har vi gjort två försök med sprutor. Blir jag överstimulerad en tredje gång, då kör vi IVF. Förhoppningsvis hinner vi väl med allt innan sommaren. Jag vill inte gå en sommar och veta att vi gör IVF till hösten, det känns bara jobbigt.
Jag fick åka till ultraljudet själv. Önskar att mannen ville följa med. Men han tycker jag klarar av sånt själv. Fick tjata mig till att han skulle med på sista ultraljudet när vi testade trippekur av pergotime. Jaja, det är väl inte hela världen...
De tror jag kommer få en blödning i slutet av januari. Så ska jag ringa dem så planerar vi om allt. Förhoppningen är att jag ska få börja på sprutor i Mars igen. Men mars är bra, då blir det en januariunge. Så har mannen blivit av med sitt körförbud pga sin sjukdom.
För första gången i mitt liv är jag fertil. Och vi får inte lov att försöka.
skriven
Tråkigt! Vi fick sexförbud när jag åt Pergotime, men vi körde på ändå. Blev det tvillingar så blev det. Inte särskilt troligt när en har nedsatt fertilitet, tänkte vi. Det blev inget heller.
Du verkar vara väldigt stark. Klart att mannen ska stötta genom att vara med så mycket som möjligt! Det vore inte konstigt om du ville ställa lite mer krav på att han ska följa med dig på undersökningar. Massa pepp!