superduperbitterfitta.blogg.se - Bryt ihop och res dig upp

Bryt ihop och res dig upp

Jag har alltid varit en tuff tjej. Inte mycket som kan ta ner mig. Jag har stått i en tingsrätt för att stå upp mot sexuellt ofredande, jag jobbar i en mansdominerad bransch, av mina barndomskompisar är jag den enda med jobb och egen bostad. Jag hatar att visa mig svag, speciellt inför andra. Jag grät igår. Tills jag trodde att det inte gick att gråta mer. Då grät jag ännu mera. Så fort mannen tog i mig började tårarna komma tillbaka. Mina ögonlock var svullna och lila. Huvudvärken var svår och jag grät tills jag ville kräkas. Illamåendet hängde med hela dagen. Vi skulle åkt på långtur igår och fira nyår på annan ort. I mitt huvud skulle jag tvinga mannen att svänga av för att åka till ett shoppingcenter så jag kunde handla första plagget till vår pingvin, så vi hade något att se fram emot. Jag sa åt mannen att han skulle åka utan mig, vilket han vägrade. Med tanke på hur jag var igår förstår jag om han inte ville lämna mig ensam. Jag ska ta ett till test idag och sen ringa sahlgrenska. Det blir inga mer försök nu på ett halvår. Jag orkar inte. Vi tar det i höst istället. Jag tänker också fråga om vi kan göra något annorlunda nästa gång eller om de bara kör på. Vi har gjort ett ET och två FET och något är ju fel eftersom det inte fastnar. Vad jag läst mig till beror det oftast på embryot, att man ska försöka med äggdonation från en yngre donator. Men jag är inte ens 25! Jag är ung! Våra embryon kan inte vara så illa i kvalité, de har bara behövt tina en varje gång. Vad är felet? Nä, nu skiter jag i det t här. Jag orkar inte bli besviken. Det enda jag vill se är de där två jävla strecken på testen, men det händer inte. Vi gifter oss och åker på bröllopsresa istället. Har redan börjat fundera på datum och vilka vi ska bjuda. Så det blir en paus här på bloggen ett tag framöver. Jag vill säga tack till alla som följt med på vår resa hittills. Det har varit ett stort stöd att skriva ner allt och veta att det finns personer som följer med oss. Främlingar som ger stöd och kommenterar, det har hjälpt mig att inte bli helt tokig mitt upp i allt. Vem vet, jag kanske ringer sahlgrenska i vår och ber om ett till försök innan sommaren.