Hur klarar jag mig?

För att ta mig igenom dagarna har jag tagit på mig en tuff utsida. Jag kan sitta och skratta åt folks skämt och ha en tuff attityd. Personer som jag en gång umgicks med på jobbet gillar inte min nya attityd som växt fram. Ärligt talat så gillar inte jag den heller, men den är nödvändig. 

Mitt riktiga jag finns fortfarande. Men hon har stängt in sig i ett rum och vägrar komma ut tills dess att hon klarar vardagen på jobbet. Hon öppnar dörren på glänt ibland för att kolla läget men stänger den snabbt igen. För att inte försvinna helt och för att skydda sig kommer hon förbli där inne. 

Jag drömde att jag berättade sanningen för en kollega på jobbet. Om vår ivf och önskan om barn. Problemet var bara det att jag gjorde det på ett skriftligt sätt som min chef med största sannolikhet skulle ha sett och jag fick panik. När jag vaknade inser jag att det inte hänt, men jag blir ändå lite panikslagen. 

I veckan kommer en läkare ringa upp mig för att prata om blastocyster . Jag kom äntligen ihåg att ringa dem för att fråga om det var möjligt . 

Min bröllopsklänning får jag i nästa vecka och det känns konstigt att tänka att om vi har riktigt med tur så kan vi vara gravida när vi gifter oss. När vi sedan kommer hem från bröllopsresan är det dags att berätta (om vi kan hålla det hemligt såkänge) . 
Kategori:

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: