v8 (7+1)

Det är skönt att vara hemma även om jag gillar mitt jobb. Jag brukar alltid vara den som jobbar oavsett vad, men det går inte just nu. Så hellre vara hemma än att göra en dåligt jobb. 

Skickade mail till chefen igår att jag är hemma resten av veckan. Fick ett mail tillbaka där chefen undrade vad som hänt. Så det var bara att krypa till korset och säga hur det är. Jag ville inte berätta, men istället för att komma med en krånglig vit lögn så var det enklare med sanningen. Tog ett par timmar innan jag fick svar (chefen var nog aningens chockad), chefen sa grattis men tyckte det var tråkigt att jag mådde kasst. Chefen skulle hålla det för sig själv, men nu vet de vad som väntar i februari. 

Vet inte vad jag tycker om Postafen.. Kanske att det tar bort lite av illamåendet men inte allt. Även om jag inte mår dåligt så har jag ibland svårt att behålla maten vilket jag upptäckte igår vid middagen... 
Problemet är ju att jag måste äta hela tiden, hela jäkla tiden. Jag har aldrig ätit frukost och det är svårt att börja nu. 
Men om jag inte äter minst 5 mål om dagen så kommer det ju inte bli bättre. Så det är en ond cirkel. Äter jag inte så mår jag dåligt, men jag mår dåligt så jag vill inte äta. 

En vän ska komma med lunch idag. Får se vad jag kan tänkas vara sugen på. 

Vikten står still, mitt halva kilo är sedan länge borta. 
51 kg i vecka 8. Borde man inte gått upp iallafall ett kilo nu? 
Kategori:
1 kmp:

skriven

Jag gick inte upp förrän mot slutet. Det går ju åt energi åt fostret så äter du inte väldigt mycket mer nu ibörjan så behöver du inte gå upp. Moderkakan väger tex inget än :-)

Svar: Jag tänkte att man måste väl gå upp något iallafall, såg att man skulle räkna med drygt ett kilo i månaden. Sen kan det såklart vara inviduellt, men jag vill ju äta så bra som möjligt för den lille :) När jag dessutom mår dåligt så blir jag mer stressad över maten! Men förhoppningsvis så har jag ätit upp mig nu under veckan, det återstår att se på måndag!
Lilla jag

2 Anonym:

skriven

Jag vill minnas att du skrev att du skulle få ett syskon - hur har det gått med det?

Svar: Allt gick bra på den fronten. Om vi får vår lille i februari så kommer det skilja mindre än ett år mellan mitt syskon och vårt barn. Konstigt, men det är ju inget vi kan göra något åt :)
Lilla jag

3 Anonym:

skriven

Jag tycker inte att du skall känna att det är något som det borde gå att göra något åt. Barnen kommer sannolikt att ha väldigt roligt med varandra eftersom de är så nära i ålder.

Svar: Tror min mamma kommer få spader, men förhoppningsvis blir det en bra relation barnen emellan :)
Lilla jag


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: