V 6 (5+0)
Självklart förstår jag att de inte kommer säga så, men jag är ändå lite rädd att det ska vara tomt. Inte finnas något att se fram emot. Få gå över en månad och hoppas för att sen veta att det inte blir något.
Jag tänkte att jag kunde boka tid med psykologen och gråta ut lite (kanske hon skulle tycka synd om mig och fixa någon bättre tid?) men det tror jag att jag hoppar över.
Vi börjar fundera på vad vi behöver istället. Hur vi ska göra om vårt gästrum, när vi ska byta bil och om vi ska göra om ett av badrummen. Sånt som man inte vill göra när man har ett spädbarn, haha. Vi bollar idéer och sen lägger vi dem på hyllan tills vi kommer hem från vår bröllopsresa.
Fortfarande tycker jag att alla symptom på att jag är gravid är ganska lindriga. Hade jag inte tagit några test hade jag nog bara trott att jag var uppblåst (och förstoppad). Ibland molar det lite men jag märker det knappt. Och när jag tar av mig min bh på kvällen känner man att brösten ömmar. Men det är allt. Därför jag är lite orolig att det inte är något.