Amning och efterkontroll

Nu har den lilla pojken äntligen gått med på att somna så jag har tid att skriva. Det har hänt en del sen sist även om det kanske inte räknas som stora nyheter.
 
Efterkontrollen var värdelös. Barnmorskan var mer intresserad av att titta på pojken än att prata igenom allt med mig. Mina besvär (kan t ex inte riktigt känna mig kissenödig längre, kan gå en hel dag utan att kissa för jag känner inte av det) brydde hon sig inte om. 
Jag blev så paff att jag inte ens klarade av att säga hur besviken jag var på henne. Över att jag vid varje besök i slutet oroade mig för ett stort barn och hon inte tog oron på allvar. Jag sa specifikt att jag inte ville ha ett jättebarn på 5kg, alla undersökningar visade att han var större än normalt och jag låg över den översta kurvan i slutet. 
Är besviken på mig själv också över att jag litade på henne, men hon såg ut som hon hade varit med om allt! 
 
Som sagt blev jag så paff över hur lite hon verkade vara intresserad av mig så jag glömde helt enkelt bort allt. En halvtimme hade inte räckt åt att prata igenom allt på ändå. I slutändan fick jag ur mig ett par kommentarer på en enkät ang deras vård så förhoppningsvis inser de väl att jag var besviken....
 
När det gäller amning så verkar jag ha tur och otur. Jag har inte haft några problem med torsk, svamp eller sår. Däremot så har vi en hungrig bebis och vi har kört på med ersättning vid läggdags för han blir inte nöjd med mängden mjölk annars. Alla "experter" säger att ju mer amning desto mer mjölk, men jag orkar inte med en bebis som är uppe sent på kvällen/natten för att han inte kan somna utan den sista slurken. Så det går i en ond cirkel tyvärr.
Så mina bröstvårtor är bra men produktionen är desto sämre. 
 
Vi har också fått erfara barnakuten! Måste säga att vården när det gäller små barn är fantastisk (vad det verkar som). Efter en kväll och natt då han bara kräkts och inte fått i sig något så märkte vi något som såg ut som blod i blöjan och vi åkte in. Väl där så fick vi vätskeersättning till pojken och han slutade kräkas. Totalt var vi där i två timmar och det kändes som de prioriterade oss, vi fick ett eget rum direkt och när vi hållt på med vätskeersättningen ett tag kom en läkare och klämde på honom. Allt var normalt och vi fick åka hem! Efter det så kräktes han en gång dagen efter, men sen har han fått behålla all mat. 
Vet inte vad det var som ställde till det, men vi är glada att lägga det bakom oss och vi kan lita på vården när det gäller ett så litet barn. 
 
Mannen och jag har haft sex också (på mitt initiativ, haha). Det var obehagligt de första sekunderna men det gick snabbt över. Tyvärr är jag lite stor så han kände väl inte så mycket, så det är bara fortsätta med knipövningarna. Tycker det börjar gå bättre eftersom jag nästan kan knipa av strålen när jag kissar numera, haha. Har fortfarande ett par kilo kvar sen graviditeten och en degig mage, men 9 månader för att bära ett barn så behöver nog kroppen 9 månader att återställa sig.
 
Har ni förresten hört talas om diastas? Jag verkar ha det men förmodligen växer det ihop vad jag läst om det. Har det enbart ovanför magen och det är bara två fingrar i bredd så det är ganska litet ändå (3 cm drygt). Har inga direkta problem av det heller. Men magen putar ju ut och ser ju smågravid ut i alla kläder fortfarande. Jajja, sålänge min man inte klagar så får jag vara nöjd!
Ska skaffa gymkort när pojken börjar bli större också så jag kan bli av med allt fett.
1 Anonym:

skriven

Först och främst vill jag säga att jag flaskmatat två barn och jag tycker att det har funkat toppenbra. Finns det inte mjölk så finns det inte - Babysemp löser alla problem, och pappan kan bli delaktig i matningen. Inte minst pappan har varit mycket nöjd med den ordningen. Vad gäller förhållandet/anknytninten till barnen, så kan jag tveklöst säga att de är så anknuntna till mig som det är möjligt att vara, oh ingen av dem har någon som helst allergi. Jag tänker så här: För 150 år sedan, hade du inte kunnat få hjälp med att bli gravid. Den hjälpen har du nu tagit, eftersom den fnns. För 150 år sedan, fanns det ingen modersmjölksersättning - det inns det idag, så ta den hjälpen.

Sedan blir jag lite ledsen när du skriver om diastas, och att det är OK så länge din man inte klagar. Vad skulle han ha för rätt att klaga? Och vad skulle han klaga på? Du har burit ett barn. Det sker inte obemärkt. Du får gärna berätta hur du tänker, när du skriver så.

Svar: Har absolut inget emot ersättning, jag tycker bara det är krångligare än att bara ta fram bröstet. De senaste dagarna har han bara fått amma eftersom vi inte vågat ge honom ersättning efter vårt besök på akuten. Han sover mycket mer oroligt på natten så vi kommer nog börja med det igen.

Sen var jag lite ironisk när jag skrev att allt var okej sålänge inte min man klagar. Han skulle aldrig våga säga något negativt om min kropp, det är snarare han som säger åt mig att kroppen ändras efter en graviditet och att jag inte ska oroa mig. Han tycker om mig oavsett :) Men jag vill kunna ha mina gamla kläder utan att ha en putande mage så jag kommer försöka bli mitt gamla jag rent fysiskt.
Lilla jag

2 Anonym:

skriven

Kan inte släppa det du skriver: " Jajja, sålänge min man inte klagar så får jag vara nöjd!
Ska skaffa gymkort när pojken börjar bli större också så jag kan bli av med allt fett."

Varför, VARFÖR skall din - eller föralldel någon man - få bestämma hur vi kvinnor skall se ut? Är vi ingenting annat än objekt för mannens blick?



Svar: Jag var lite ironisk när jag skrev det om min man. Han tycker jag är fin som jag är. Jag däremot vill kunna ha mina gamla kläder utan att se gravid ut, är det så hemskt? Att jag inte vill köpa nya kläder för jag är snål och för att jag trivs med min garderob som det är? Jag kan väl få försöka träna bort de sista kilona så jag blir bekväm med mig själv, det är väl det viktigaste.
Lilla jag

3 A:

skriven

Du kanske redan vet det men tänk på att försöka känna och aktivera de djupa magmusklerna innan du går vidare med träningen och få kontroll på bäckenbotten innan styrketräning eller löpning osv. Mammamage.se kan vara ett tips för att läsa på litegrann om diastas/muskeldelning och få magövningar för de inre musklerna. Lycka till och låt kroppen få tid för återhämtning.

Svar: Har laddat ner appen och tränar efter den nu! Försöker gå mycket promenader också, hoppas det hjälper.
Lilla jag


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: